Det rekonstruerande biblioteket

På konferensen Ung 3.0 lyssnade jag också till Åke Nygrens föredrag Check in there. Det handlade om det geolokala biblioteket och biblioteket som mötesplats. Det som sker i Kista Idea Lab intresserar mig mycket och  allt man kan använda mobilen till, särskilt i relation till bibliotek är verkligen spännande. Det var roligt att höra Åke prata om detta, men eftersom det inte direkt var nytt för mig, var det i stället ett par begrepp Åke inledde med, som jag har funderat vidare på:

Åke började sitt framförande med att visa en trailer från filmen Inception och associerade till sönderfallandet av det traditionella begreppet bibliotek; drömbilder, dekonstruktion och rekonstruktion.

Detta är nog det mest spännande vi kan fundera över inom biblioteksvärlden idag. Jag gör det. Varje dag.

Jag ser hur vårt traditionella bibliotek demonteras. Alla ser det inte – än. Och fortsätter jobba traditionellt och tror att mer av samma kanske ger resultat. Så tänker också en del av våra politiker.

Hos oss har utlånen av fysiska medier stadigt minskat de senaste åren. Undantag är de första månaderna under 2011. Här har vi en marginell ökning, men den är så marginell att den kan t.ex. bero på omlån av ett par förskolors lånade böcker.

Böcker blir allt billigare, mer tillgängliga och pocketutgivningen är stor.

Utlånen av tidskrifter har minskat. Beror det på exponeringen? Beror det på alla dessa glättade månadsmagasin, som tidigare lånades ut mycket ständigt erbjuds i billiga kortprenumerationer? Är vi mätta på matlagning, hemmafixning och trädgård genom det stora utbudet av sådana program på TV?

Gymnasieeleverna, som vi har i vår närhet hela tiden, lånar nästan inget förutom läroböcker och littertur till projektarbeten. De använder biblioteket som uppehållsrum – och mötesplats: ja.

Färre skolklasser kommer till biblioteket. En ökad satsning på skolbiblioteken i stället. Det är ju bra, men påverkar vår statistik negativt. Ytterligare ett argument mot att stirra sig blind på utlån som nyckeltal för verksamheten.

Vi ligger inte i centrum och vissa kvällar är det väldigt dött på biblioteket.

Det största gensvaret på vår programverksamhet ger våra pensionärer.

Ja, så här kunde jag hålla på och räkna upp saker som visar på hur biblioteket marginaliseras mer och mer. Men jag tror på det resilienta biblioteket, ett uttryck myntat av kulturjournalisten Gunilla Kindstrand. Jag har mina drömbilder av det resilienta, det rekonstruerade biblioteket. Just nu är det en hop ganska osammanhängande bilder, men jag jobbar på en struktur, både för det fysiska och det virtuella och det mitt emellan! Vi har idéer. En del håller vi på att genomföra. Jag återkommer!